Tycker ni om carbonara??? Det är ju en sån där maträtt som man snabbt svänger ihop då fantasin tryter tycker jag! Det är alltid gott och gillas av alla, ett säkert kort! Carbonara finns i oändliga varianter med rökt sidfläsk, bacon, grädde eller inte grädde, parmesan som är ett måste, svartpeppar likaså. Det som ofta skiljer recepten åt är själva såsen, den krämiga, eller icke krämiga? Å naturligtvis äggula eller inte äggula! Vilken variant föredrar du??
När jag gör carbonara varierar jag själva pastasorterna ifrån allt vad spagetti, bandpasta, och makaroner, penne och fjärilar heter! Det är gott hur som haver, men ibland är det bara snäppet godare med en tjockare pasta som penne, likaväl som det ibland är ännu godare med tunna capellini spagetti! Smaksak beroende på dagshumör med andra ord! 
Sidfläsk, helt okej, men jag personligen föredrar bacon. Nåt jag aldrig tummar på är osten; parmesan, svartpepparn och äggulorna. Jag använder ALLTID två eller fler äggulor beroende på mängden jag tillagar, men två är det minsta!
Sen kommer grädden, ska den va me eller inte? En del föredrar att röra ner philadeliaost, eller annan färskost, en annan creme fraiche, och de flesta jag vet vill ha en skvätt grädde i! De vill jag också, ibland! Som den här gången.
Tillagnings-gången är densamma på muurikkan som på spisen. Pastan kokar för sig, bacon/fläsk steks för sig och kryddas. Allt blandas, i med ost och äggulor, och MASSA svartpeppar. Skillnaden den här gången när jag gjorde rätten på muurikkan var att värmen är betydligt högre och vätskan kokar snabbt bort så förutom en skvätt grädde så är där en massa vatten som jag hela tiden späder såsen med för de kokar bort snabbt som sjutton.
Pastavatten är bra att tillsätta när man lagar sås på spis, det ger en naturlig redning (stärkelserik) på såsen och den blir krämig och fin så sett. På muurikkan behövs sällan redning då allt kokar ihop till krämiga såser på nolltid, men vätska går det åt! Man skulle lätt kunna förbruka en halvliter grädde här, men de har jag såklart inte gjort! Så vill du runda av smaken på en sås tillagad i muurikka så ska grädden ner när allt redan är klart, hoppas ni förstår hur jag menar nu! Tillsätter du grädden för tidigt kokar den in för snabbt och du får en stabbig och kletig sås. Använd då istället vatten eller buljong.
Efterhand jag ”kokat” såser på muurikkan så har jag kommit fram till fördelningen 80/20 när det gäller sås. 80% vatten/buljong som snabbt kokar in, 20% ”runda-av-smak” precis på slutet. Alltså grädde, creme fraiche, färskost etc.
En carbonara kräver sällan några exakta mått så laga på en höft och smaka av då och då så är jag säker på att du lyckas med just DIN carbonara så som du vill ha den!
Min carbonara-skiss :
- Valfri mängd pasta. Färdigkokt och förberedd
- Bacon eller rökt sidfläsk. Jag brukar räkna 80 gram/person
- Svartpeppar, mycket svartpeppar!
- Vatten, så mkt som behövs för en krämig sås. Och så mycket du själv tycker blir lagom
- Grädde, mängd efter eget tycke och smak (kan också uteslutas helt, de blir gott ändå)
- En näve riven parmesan/person
- Minst 2 äggulor (räknat på 4 pers)
Såhär kan de se ut när jag ger mig ut till muurikkan… (Tilläggas skall, att på en bricka i bakgrunden finns färdigkokt, kall penne, salt, grädde & en träslev, och en rejäl flaska vatten…)
Carbonarasåsen puttrar och det är dags att tillsätta pastan som jag bara kokat knappt al dente.
Parmesan, äggulor, lite mer svartpeppar å sen smaka av! Sen äta! 
´
Ananas-smak!
