Vår älskade lilla ”Kiise”… Nä, vi ska inte ha honom på menyn idag!
Kikar in som hastigast, det är full rulle här hemma och efter två dagars lång-jobb så håller jag nu på klura på en födelsedagsmeny till min mamma som fyller 47år imorgon. Det lutar åt en härlig vintergryta; Boeuf Bourguignon, Zuleikatårta och en Joline-tårta!
Är lite bekymmrad över vår lilla kisse också, han låter inte bra på ”rösten”, han väser och låter väldigt ”krasslig” om nu en katt kan göra det… Kan katter få lunginflammation?! Ja, ungefär så låter han… Har ingen vidare aptit så jag är lite orolig, hoppas det inte är något allvarligt iallfall! Vi har ju honom inte försäkrad… Får avvakta tills imorgon och se, han kanske bara har en svacka!?
Han verkar ju ha levt ett hårt liv innan han kom till oss! Det är en lång historia som jag ska försöka göra kort… Mager som ett benrangel, full med loppor och annan ohyra… Tusen miljarders fästingar och helt utmattad kom han till oss en dag förra sommaren! Med bestämda steg gick han över gårdsplanen och upp på vår veranda där vi satt och grillade, la sig på dörrmattan och fullkomligen rasade ihop… Han betedde sig precis som om han alltid hade bott här…
Vi tog självklart ut lite mat och vatten åt honom. En burk leverpastej var det jag kunde hitta som jag trodde skulle passa! Det slukade han vilt, så han fick en till, sen somnade han nöjt på en av stolarna! Och där ligger han alltså än idag!
Kiisen dan efter han kom till oss.. Inte så vacker och väldigt mager.
Vi ville inte ta in honom, dels för att det förmodligen är någon som äger den stackars kraken, och dels för att vi är allergiska. Men dra på trissor när katten fortfarande låg kvar och snusade på stolen när vi gick upp på morgonen! Dalton var såklart kissnödig och vi tänkte på en gång, jaha, nu försvinner väl katten till skogs igen!
Dalton tog några försiktiga steg förbi katten på stolen, inget mer hände än att katten frästen ljudligt men låg helt orörlig! Dalton gjorde sina behov och ville såklart lite senare gå in igen!
Pyttsan!!!
Katten hade nu placerat sig mitt på mattan som ligger på verandan, längst ut mot första trappsteget satt han stolt som en tupp och såg väldigt majestätisk ut! Inte sjutton fick Dalton komma in inte!! Här bor jag!! Vilken katt, har aldrig sett på maken alltså!
Jag fick lyfta bort katten för tillfället så Dalton snabbt som sjutton kunde smyga förbi! Sen va de lugnt igen, katten la sig på ”sin” stol…
Det gick en massa dagar och katten förblev hos oss, vi började nog misstänka att han var en ”kvarglömd” sommarkatt… Ingen som sakande eller efterlyste honom! Den stackars kraken!
Vi gjorde honom ”fin”, plockade fästingar, gjorde honom ren och avmaskade honom. Han fick mat och vatten morgon och kväll och han hade nu valt att bo hos oss! En dag i veckan drog han iväg på jakt och kom hem sent på kvällen, de kvällarna var han inte hungrig! Så gör han än idag! *S*
När det blev lite kyligare ut började vi fundera på hur vi skulle göra. Minusgrader och bo på en veranda var nog inte så mysigt i längden! Nicke snickrade ihop en fin liten röd ”stuga” med vita knutar & självklart vinterisolerad! En ventapad-filt och sen flyttade han in i sitt lilla ”ett rum & kök”! Han älskar sitt hus!
Ett rum & kök till vår svarta lilla lyckokatt!
Hela vintern har han legat där inne och myst, haft det gosigt och varmt. Ibland vill han komma in och det får han, men han vet inte riktigt vad han ska göra inne, han hoppar runt på köksbordet och spinner och jamar om vartannat och är inte alls så rofylld som han är ute. Efter 10min inomhus så är han nöjd och sitter vid ytterdörren och vill ut igen! Vi har helt klart fått oss en renodlad utekatt och han verkar stortrivas med livet!
Kiisen tar sig en vilostund i Jolines säng…
Nu är han en riktigt bjässe, har lagt på sig en massa hull och fått fin, tjock och glansig vinterpäls! Kolsvart som natten är han, så vacker och såå otroligt go! När man kommer ut på verandan och han ligger i sitt hus börjar han spinna så fort han hör våra steg, han älskar barnen och dom honom! Han vill gärna sitta i knät, bli smekt och ompysslad, en kärlekskrank kille med andra ord! Han är nu döpt till ”Kiisen”.
Kiisen & Joline!
Hans relation med stora Dalton har nu blivit fullkomlig. När Dalton får sin matskål ute så delar han med sig till Kiisen som gärna tar sig en smakbit innan hans mat kommer ut! Det ser otroligt kul ut när en stor mastiff och en liten kisse delar matskål! Nåja, nu är grabbarna riktigt goa vänner och tycker om varandras sällskap!
Kiisen håller Dalton sällskap vid matskålen efter att ha fått sig en smak-tugga! 
Håll nu tummarna för att vår lilla kisse inte alls är sjuk… Kanske bara lite förkyld?! Ja, det blev visst inget snabb-inlägg som jag hade tänkt utan ett långt katt-inlägg! Men ibland är det kul att vara lite *ot* också! På återseende säger jag och jag skickar en massa kramar till er alla som läser, ni är såå goa allihop! Återkommer imorgon!
Större krav än så har jag inte… 
