Helstekt fläskytterfilé med rotfrukter och balsamicosås

Söndagsmiddag – Veckans bästa! Man tar sig tid och hinner planera både långkok och fixa handling utan stress. Alla har fått sovmorgon och sovit ut ordentligt och då kommer ny energi. Personligen förvaltar jag den till största del till matplaner och fix i köket om helgerna. Lite lyx nånstans här och där, något bakat till alla hjärtans dag, matlådor till gubben, protein-boost till Joline som gymmar jämt och vardagsmaten till kommande veckor.  För mig är söndagar min favoritdag av alla.

Fredagar är favoritdag för många. Då är man trött men vill liksom ändå fira in helgen med något gott men dock utan större ansträngning helst… 😉 Allt har sin tid. Och även om mat upptar min matnördiga hjärna till största del så finns utrymme för annat också. Jag drar lite på de, för jag tycker de är jobbigt.

Men.

Ni är så otroligt omtänksamma läsare som mailar och ofta även sms:ar mig och undrar hur jag mår nu och många vill också se fler bilder på Bronco veta mer om honom så jag har tagit det i beaktning i detta inlägg. Lång läsning för er som orkar.

Bronco vårt ”lilla” lakrits-troll är numera en bjässe i sin klass. En mycket krävande unghund. Massor med energi och motor som behöver tillfredsställas. En riesenhane i hans kaliber har jag sällan skådat å då har jag ändå stor erfarenhet av brukshundar sen 25år tillbaka. Men Bronco… Han utmanar mig.

Själv mår jag faktiskt bra men med begränsande resurser och fysisk energi. Jag är lycklig och tacksam för livet. Tiden efter de som hände i somras har gått sakta framåt tills nu.

Jag har gått hos kbt-terapeut o pratat om allt… Lärt mig smärthantering och mindfullness att styra tankar från de jag upplevt. Har lärt mig sova… Inte genom att räkna får i taket utan att fokusera på att andas. Har fått möta mig själv så som jag själv jobbat i mitt liv o gett andra råd om. Det har varit svårt och ledsamt att prata om o riva upp minnen och speciellt såna minnen som jag idag VET inte har hänt på riktigt (IVA).

Så mycket jag själv rådit andra omkring mig har jag själv fått ta råd av, motvilligt men jag har försökt.

Vändningen till att bli mer harmonisk inombords skedde vid återbesöket till IVA. (Intensivvårdsavdelningen) som jag låg på både före Sahlgrenska och tiden efter. Har inte så många verkliga minnen utan mer RENA mardrömmar som jag tampas med. Men det blir bättre.

Återbesöket dit var jobbigt.

Jobbigt redan dagen jag fick brevet om datum och tid.

Jobbigt i bilen på väg dit…

Vägen från parkeringen till hissarna och våningarna upp…

Entrédörren med skylten IVA…

Utifrån har jag ju aldrig sett hur de ser ut… Bara mina anhöriga men redan där rann tårarna ändå…

Rummet på IVA…

Jobbigt att skriva om det just nu utan att tårarna spränger bakom ögonlocken men jag försöker, det är bra bearbetning att skriva även om det nu tagit mig snart sex timmar…

Nicke var med mig till återbesöket på IVA såklart och det blev ett bra möte, till slut…

Jag kom ihåg lite av själva miljön;

Hur taket såg ut, färgerna på väggarna och ljudet av den ansträngt, pulserande respiratorn när jag var nedsövd blev en bekräftelse på de mardrömmar jag haft…

Så svårt att förklara i korthet för nån som inte upplevt men tiden på IVA är det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Inte pga av vården utan på grund av avsaknad av verklighetsförankring, hallucinationer av medicinerna, sängliggandet och oförmågan att röra sig… Den mentala biten har gått över mitt förstånd så sårbart det var…

Mina händer och fötter saknar ännu känsel till 99% och allt jag gör går lite långsammare än vanligt och jag har lärt mig förlita mig på ”miljövana” att göra saker.

Om det verkar krångligt att förstå så menar jag att om jag hade varit blind så hade jag lätt kunnat hitta runt här hemma i huset o vetat vart alla möbler och saker stått och ljud och vibrationer hade hjälpt mig veta vad som var vad. Nu är jag inte blind men har under lång tid fått lära mig handskas med att inte ha nån känsel och det går bättre och bättre. Jag kan sätta upp håret i en tofs, hacka lök med en kniv om än väldigt långsamt. Öppna en mjölk, och en syltburk ibland osv. Däremot känner jag aldrig när jag slår mig. Trampar fel o ställer ett stolsben på foten, går in i trösklar eller slår tårna blodiga i nån möbel. Ett långfinger som viks fel o måste dras i led rätt. Jag känner inte sånt. Känner inte heller när Nicke drar mina fingrar rätt i led igen.

Jag måste titta på vad jag gör, annars funkar det inte. Men jag har lärt mig att döva smärta fungerar inte som jag gjorde förut, jag förlikar mig hellre med den som den är.

Nå… Det är lättare att skriva om Bronco.

Han är älskad och avgudad som den myspropp han ofta vill vara men tonårs-hormonerna rinner över och han förvandlas dagligen till ett oöverbevakat disco-hak nån stans i vilda western… Herregud vilken hund! Men peppar, peppar ta i trä. Ju mer utåtagerande tonårsperioderna är desto mer händer i både kropp och psyke. Lilla Bronco, väx upp nu för fan och de fort!! 😉

Naturligtvis är mina dagar i veckorna vigda åt honom till 100% och det är helt underbart att ha nån vid sin sida när övriga familjen är iväg på jobb och skola. Med de sagt så har Bronco o jag utvecklat en slags symbios i tilltro, tankar och hur allt ska vara. Vi känner varann utan och innan o vi bråkar o gormar o pussas och har roligt, allt om vartannat. Hur det än är så är jag tacksam och lycklig för att han finns och för familjen jag har. Allt annat är så litet i jämförelse. Kärlek! ❤️

Sakta men säkert går tiden framåt och ljusare tider är på väg.

Nu kommer vi till dagens inlägg i alla fall. Ber om ursäkt för en osammanhängande text, det är områden jag inte bemästrar att förklara pedagogiskt så som jag kan göra med mat & recept.

Ikväll bjöd jag familjen på helstekt fläskytterfilé med ugnsrostade rotfrukter. Under tiden som allt tillagades i ugnen puttrade en balsamicosås på spisen på låg värme. Allting blev otroligt gott tillsammans och smidigt att göra dessutom.

Önskar nu er alla en fin vecka! Titta in imorgon igen så ska ni få ett roligt tips på annorlunda falukorv!

 

Balsamicosås;

2 finhackade vitlöksklyftor

1 msk smör

1 dl mörk balsamvinäger

2 msk farinsocker

3 dl vatten

1 dl créme fraiche

1 tsk torkad fransk örtkrydda

maizenamjöl + vatten till redning

Svartpeppar

Salt

GÖR SÅHÄR : 

Skala och hacka vitlöken fint. Smält smör i en stekpanna och lägg i vitlöken. Tillsätt resten av ingredienserna till såsen, vispa och låt koka upp. Sänk värme och låt sjuda ca 30 minuter. Red av med maizenamjöl utrört i vatten. Smaka av med salt och peppar.

Potatis, morötter, palsternacka, röd och gul lök dressad med lite olivolja, svartpeppar och flingsalt åker in i ugnen med fläskytterfilén som jag bara har brynt runtom i stekpanna med örtkryddor och svartpeppar så den fått fin yta.

Ha en fortsatt fin söndagskväll!

Bronco. My black beauty! ❤️ Fler bilder på Kryddburkens insta @kryddburken och @bronco_riesenschnauzer

Tagliatelle med champinjonsås och köttbullar

Har ni tänkt på en sak? Eller de kanske bara är jag som är knasig, men vilka smakperioder man (jag) ofta fastnar i… Alltså ibland är jag väldigt ”tomatig” och lagar mycket köttfärssås med krossade tomater, extra ketchup på och grytor med tomatpuré, buljonger med grönsaker och just TOMATIGA smaker. Sånt kan jag verkligen snöa in på i perioder. Andra gånger kan jag bli väldigt ”potatisig” och är bara sugen på raggmunkar, pitepalt, lufsa, potatismos mm mm. I ett kör liksom, utan att tröttna. 😉

Just nu är jag inne i en ”örtig” period och gör gärna såser med franska, torkade örter och köttfärssås utan tomat, istället smaksätter jag med grädde, vitt vin och ÖRTER! Känner ni igen er eller är det bara jag??! En renskavsgryta med massa rosmarin och timjan, hur gott är inte de alltså?! Ibland… 😉

Ikväll gjorde jag då en ÖRTIG middag med tagliatelle, champinjonsås med franska örter, balsamvinäger, créme fraiche och citron. Köttbullar smaksatta med timjan och rejält med svartpeppar. Det blev såååå gott. Och örtigt! 😉 Självklart ska ni få receptet.

 

6 port

Timjanköttbullar :

800 gram blandfärs

2 msk torkad timjan (mortlad)

2 dl havregryn

2 ägg

1 dl grädde

Svartpeppar (grovmalen)

Trocomare örtsalt

 

GÖR SÅHÄR : 

Blanda ihop alla ingredienser till köttbullarna och låt smeten stå till sig en kvart i kylskåpet. Rulla och stek, antingen på plåt i ugnen (200 grader ca 15 min) eller i stekpanna.

 

Krämig, örtig champinjonsås; 

200 gram färska champinjoner

2 msk torkad fransk örtkrydda

3 msk smör

2 msk mörk balsamvinäger

2 dl créme fraiche

2 dl vatten

1 tärning grönsaksbuljong

1/2 pressad citron

Vitpeppar

Salt

 

GÖR SÅHÄR :

Borsta champinjonerna rena från jord och skär i tunna skivor. Hetta upp en stekpanna med smör och lägg i champinjonerna. Tillsätt örtkrydda och vänd runt. Slå på balsamvinäger, créme fraiche och vatten + buljongtärning. Låt såsen småkoka ca 10 minuter. Pressa i saften av en halv citron. Smaka av med vitpeppar och salt.

Red ev av såsen med lite maizenamjöl utrört i vatten för tjockare konsistens.

 

Servera köttbullarna och såsen med nykokt tagliatelle, toppa med färsk timjan.

Smaklig måltid!

Kryddburkens vintergryta

Vintern är ju här i många olika skepnader med blåst, regn, några ynka minusgrader, glashala vägar o däremellan skiner solen och det droppar från stuprören… Södra Sverige ja… Ge mig en riktig vinter istället! Är så less på denna ”blöta” årstid på Öland med hund och lera överallt, på gården och i markerna som verkligen står i vatten. Jag är inte så duktig på att torka tassar längre, har ju inte så bra balans och Mr Bronco som älskar att gräva o krafsa i allt och därefter får med sig halva Öjkroken in varje gång han varit ute kräver en hel del ”fotvård” därefter…

Ja, skurhinken står framme dygnet runt, hatar verkligen denna ”blötperiod”…

Minusgrader tack! = Slipper torka tassar! Eller ännu heller sommar och grön, mjuk gräsmatta… 😉

Nåja, det är ju ändå vinter ett tag till och då ska man äta rejäla köttgrytor och mycket rotfrukter. Letade faktiskt bakåt i arkivet här på Kryddburken o till min förvåning har jag inte lagt upp detta recept till er… Skäms på mig!! Det är ju en sån super-dunder-god gryta, så enkel att göra och också att laborera med smaker efter eget tycke.
 Allt i ett dessutom som är himla smidigt. Gör grytan på spisen, eller i kittel över öppen eld ute i skogen. Gör den i slow cockern eller i gryta i ugnen. Vad som passar bäst.

 

Det här behöver du :

1 kg grytbitar av nötkött

2 gul lök

1 liten purjolök

4 morötter

4 palsternacka

1/4 bit rotselleri

1 grön paprika

4 lagerblad

1 msk fransk örtkrydda

1 msk torkad timjan

Tellicherry svartpeppar

Vitpeppar

2 liter vatten

1 dl oxfond

2 msk grönsaksfond

8 potatisar

 

GÖR SÅHÄR : 

Använd en rejäl stekgryta. Börja med att bryna grytbitarna så de får fin färg. Skala och skär lök, purjolök, paprika och rotfrukterna i bitar. Tillsätt i grytan tillsammans med de torkade kryddorna. Vänd runt ordentligt. Slå på vatten och fond och låt grytan puttra på låg värme med lock ca 2 timmar. Tillsätt potatis i bitar och låt stå ytterligare en timme på spisen. Smaka av med salt och peppar och rör ner ett par skedar svartvinbärsgele. Red av såsen med lite maizenamjöl utrört i vatten för tjockare konsistens.

 

Härlig vintermat som värmer och mättar.

 

Grytan innan jag slår på vätska. Det doftar helt underbart av alla kryddor.

 

Servera hårdbröd med Stureost till. Ett måste! 😉

Piroger med het köttfärsröra

Äntligen onsdag och dags för slutkvalet i Sveriges mästerkock! Ni tittar väl? Det är lika roligt varje år att titta då man alltid känner igen någon matbloggskollega eller följare sedan tidigare som anmält sig. Jag minns när Jennie Benjaminsson var med 2011. Hon var en av mina första följare här på Kryddburken och jag har även följt hennes egen resa från starten av matblogg till idag, och så stolt jag var över henne såsom hon spurtade upp sin karriär i raketfart.

I år tycker jag ni ska hålla utkik efter ”snubben i hatten” Arne. En riktigt duktig kock som deltar med otrolig talang och känsla för rustik och rejäl mat men också en duktig fotograf. Ni hittar honom bland annat på instagram – @arnesmat. Heja på nu alla duktiga kockar.

Av mig ska ni få ett gott recept på köttfärspiroger. När man bara känner för att stå och dona lite extra i köket och njuta av dofterna och smaka av till perfektion av eget tycke.

Goda, kryddiga piroger som sakta trollas fram med lite hetta gjorda av pajdeg, serveras med en blandad sallad dressad med vitlökssås. Gott till TV:n en onsdagkväll eller som mellanmål en torsdag… 😉

 

16 st

Det här behöver du : 

1 sats pajdeg, se recept längre ner

300 gram nötfärs

1 burk majskorn

2 hela tomater

1 dl ketchup

2 msk finhackade gröna jalapeno

2 msk D’Elidas chilisås

1 tärning grönsaksbuljong

2 msk malen, söt paprikapulver

Salt och peppar

 

GÖR SÅHÄR : 

Förbered pajdegen och låt vila i kylskåpet en halvtimme innan du kavlar ut den. (Färdigköpt på rulle funkar också)

Hetta upp en stekpanna med rapsolja och fräs på färsen tillsammans med övriga ingredienser. Smaka av med salt och peppar. Låt svalna något innan du fyller pirogerna. Färsen kan med fördel förberedas nån dag innan.

Kavla ut pajdegen ca 0,5 cm och ta ut runda mått ca 10 cm i diameter. Lägg på en rejäl rågad matsked på varje. Vik ihop, kanta med gaffel, gaffel och pensla med uppvispat ägg. Strö över sesamfrön.

Grädda i 200 grader ca 15 minuter i nedre delen av ugnen.

Blir det färs över, servera extra vid sidan om eller spara i en burk i kylskåpet och använd som pålägg till knäckebröd! Supergott!

 

Pajdeg :

400 gram vetemjöl

250 gram smör

4 msk kallt vatten

 

GÖR SÅHÄR :

Mät upp vetemjöl i en bunke. Tillsätt kallt smör i tunna skivor och nyp snabbt ihop degen till finfördelade smulor. Tillsätt vattnet och forma till en slät deg. Slå in i plastfolie och låt vila i kylskåp en halvtimme. Ta ut degen och lägg den mellan plastfolie och kavla den till en tunn platta, 0,5 cm.

 

Jag föredrar pajdeg till just färspiroger då den håller ihop bättre och inte ”läcker” eller spricker lika lätt som tex pizzadeg om man skulle fylla dom för mycket. Piroger med för lite fyllning och mest deg är inte gott då fyll på rejält istället.

 

Servera med en blandad sallad, dressad med vitlökssås. 😉

Kyckling med vitlöksstekta brödkrutonger och caesardressing

Ikväll tog jag tillvara på några skivor surdegsbröd från helgen som blivit över, lite på gränsen för torra så de fick en omgång i stekpannan med smör, olivolja, vitlök och lite flingsalt sen fick de mötas med ugnsstekt kyckling, romansallad, stekta tomater och världens godaste caesardressing. Att några så få ingredienser kan bli så otroligt gott, smakrikt och mättande gör ju ingenting en måndag! 😉

 

6 port

Det här behöver du : 

2 hela, ugnsstekta kycklingar

5 – 6 skivor surdegsbröd

Romansallad

Tomater

 

Dressing : 

2 äggulor

2 msk vitvinsvinäger

en knivsudd dijonsenap

2 tsk pressad citron

6 sardeller (inlagda, konserv)

2 vitlöksklyftor

3 dl rapsolja

2 rejäla nävar finriven parmesanost

Salt och peppar

Eventuellt vatten

 

GÖR SÅHÄR : 

Ugnsstek kycklingen, recept HÄR.

Bena ur kyckling och fördela i bitar. Skär bröder i fyrkanter och rosta i het panna med olivolja, smör och riven vitlök, strö över lite flingsalt. Stek på tomaterna hastigt i samma panna med lite extra olivolja.

 

Dressingen :

Använd en hög tillbringare eller skål. Blanda äggulor, vinäger, senap, citron och sardeller. Mixa slät. Tillsätt sedan oljan droppvis tills dressingen tjocknar och blivit vit då kan du hälla i oljan i en fin stråle samtidigt som du mixar. Vänd sist ner parmesanosten och smaka av med salt och peppar. Vill du ha en tunnare konsistens på dressingen späder du med lite vatten.

Servera romansallad, brödkrutonger, kyckling och stekta tomater tillsammans med caesardressingen.

 

De varma, stekta tomaterna till blir en härlig sötma till de vitlöksstekta krutongerna.

Prova att göra din egen caesardressing, det blir så mycket godare och du justerar enkelt smak och sälta själv.

Smaklig måltid!